Vårda livet väl

Välj att vårda livet och skrattet. 

Inser att jag på senaste tid inte har vårdat min blogg i den utsträckning den förtjänar. Hoppas att, du kära blogg, inte känner dig allt för försummad. Min förklaring till min försummelse känns nog ganska tunn då jag skyller på tidsbrist, trötthet och allmän lättja. Det är mörkret, stönar jag, min energi tar slut redan tidig eftermiddag och gäspningarna infinner sig som ett brev från posten.

Säkert kan jag komma på fler bortförklaringar om jag har lust. Men det har jag inte. Istället funderar jag över detta att vårda något väl. Och faktiskt hur viktigt det är. Vårda livet, sina närmaste, sig själv och sin blogg eller vad det månde vara, Självklart finns det en prioritering kring vad som kommer i första rummet, men jag tror ni vet vad jag väljer att prioritera främst.

Vad jag vet har jag bara ett liv (kan dock aldrig vara säker) och då känns det onödigt att slarva bort det på bitterhet, ilska, klagan och att ideligen finna fel på tillvaron. Sådant blir väldigt tröttsamt i längden, att bara ta energi, men inte ge någon tillbaka. Sedan må det vara lätt hänt att halka in i den gråa vardagslunken, längta till helgen och förbanna saker och ting. Men här jag ett val¸ jag kan välja att försöka se tillvaron från en ljusare sida, försöka ge glädje, försöka ge kärlek, försöka vara tolerant och värna om det goda i livet. I dagens samhälle blåser det nu kallare vindar, jag har svårt att förhålla mig till intoleransen som bara tycks öka. Vi och dom tänkandet växer sig starkare och dom som inte, enligt vissa, passar in i gängse norm ska bara hålla käften eller fattar absolut ingenting, till skillnad från svart och vit tänkarna som vet exakt hur allt är, som skyller på andra utan att ta det minsta ansvar själv, ser konspirationer bakom allt, besitter en tämligen enkel världsåskådning där det bara gäller att minska just det eller det, så ska allt nog lösa sig och tillvaron bli rosenröd.

Svart och vit tänkaren är knappast mottagligt för fakta, sakliga argument och verkar ha svårt att ta andras perspektiv, förstå andras känslor och sätt att tänka. Och så är de så arga, hela tiden. För mig är det en gåta hur de orkar vara så arga hela tiden och ha konfrontation som bränsle. Jag tror att en människa som är arg hela tiden till slut går sönder på något sätt. För mig känns det som där bakom all ilska, hårda ord och intolerans finns en stor sorg och en ensam liten rädd människa. Som kanske bär på en sorg att livet inte blev som det var tänkt. Sorg som fryser fast är aldrig bra. Men så länge vi lever har vi människor val. Ett val är att välja glädje eller sorg. Ett annat är att öppna sitt hjärta eller stänga det. Valet att se livet från den positiva sidan och glädjas över allt det som är vackert, präglat av värme och kärlek, eller valet att se livet från den negativa sidan präglad av gnäll över småsaker, bitterhet och hat. Min övertygelser är att det första alternativet är det jag försöker leva efter, för min erfarenhet är att ju mer jag sprider värme, desto mer får jag tillbaka. Och det känns trösterikt i dessa bistra tider!