onsdag 25 februari 2015

Varför man ska grina som en kärring


Gråt en skvätt då och då. Det lättar.  

”Sluta upp och grina som en kärring”. Hör jag pappan ryta till sin rödtippsnäste snyftande son som befinner sig någonstans i 4-5 årsåldern. Varför säger han så? Jag börjar fundera. Varför tar han inte sonen i famnen och tröstar istället?

Det här med barnuppfostran är minerat område, så det väljer jag att inte gå in på. Pappan var säkert en bra pappa (vill jag i alla fall tro). Men jag kan ändå inte sluta fundera varför han sa så som han sa. Och det av två orsaker;

1). Att grina som en kärring är inget som ”riktiga män” förväntas göra. I det uttalandet ligger en stark nedvärdering av det kvinnliga könet. Det är bara kvinnor som öppet visar sina känslor, tuffa män och pojkar gråter inte, de biter ihop. Gråta blir synonymt med kvinnor och kvinnor är, enligt denna definition, svagare än männen och därför underordnade eftersom den som är stark är bättre än den som är svag och den starke förväntas vara en man.

2) Pappa ber sin son att kontrollera sina känslor och säger i förlängningen ”det är inte okey att du gråter om du är ledsen” och du ska inte ”visa svaghet” eftersom det är förbehållet ”kärringar” (alltså det motsatta könet).

Varför han säger detta kommer jag aldrig att få reda på, kanske att pappans egen pappa en gång i tiden sa så till honom när han var liten? Kanske stod pappan helt enkelt inte ut med att se sin son ledsen och visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen? Det är han inte ensam om, säkert har jag sagt något till mina barn som inte varit så genomtänkt för jag blivit stressad i situationen.

Det som är intressant, om man funderar ett steg till, är att vi vuxna gärna vill förmedla till barn att de ska ha kontroll över sina känslor. Men kan vi människor ha kontroll över våra känslor? Nej, vill jag hävda. Den lilla pojken känner det han känner, vare sig pappan vill det eller inte, och vare sig den lille får lära sig att kontrollera sina känslor eller inte. Däremot har vi alla ett ansvar hur vi väljer att handla från den känsla vi har.

Att gråta en skvätt då och då, är nog bara nyttigt, det släpper på inre spänningar och ofta mår man bättre efteråt. Däremot är aldrig infrusen gråt något bra att bära inom sig, för det kan leda till bitterhet, hat och i värsta fall explosion. Så nästa gång, svälj inte gråten utan ta chansen att verkligen gråta ut, värdigt som ”en kärring”.