fredag 1 maj 2015

Om det fiffiluriga att skriva ned idéer direkt


Så här fin såg min bloggidé ut i går. 

Igår hade jag en väldigt bra bloggidé. Jag ägnade ganska mycket tanketid till mitt storstilade infall och kände mig mycket nöjd med att jag lyckades knyta ihop de i början löst hängande trådarna till en vacker rosett. Det lilla bekymret är bara att när jag nu sitter här för att skriva ned inlägget har min underbara rosett gått upp i rök och lämnat ett tomrum efter sig i storleken av ett svart hål. Jag kan inte för mitt liv minnas vad det var jag tänkte blogga om.

Då infinner sig ett praktiskt husmorstips (det brukar vara husmödrar eller bönder som har de bästa tipsen, dock har detta ingen som helst betydelse för fortsättningen av min text) hur excellent det är att direkt skriva ned en god idé för att senare plocka fram det lilla anteckningsblocket, läsa det som så fint står nedtecknat i detta och utbrista ”eureka”. Om jag varit grek vill säga. Det kan av omgivningen uppfattas som en aning pretentiöst att till höres helt okontrollerat skrika ut enstaka ord i tid och otid. Så istället utbrister jag detta lite lagom tyst i min själ och fram växer en inre bild där jag i ett halvdvalalikt tillstånd sträcker ut min högra hand och famlar efter anteckningsboken som ligger på nattygsbordet och innan jag ens hunnit sätta glasögonen på nästippen tecknar ned mina drömmar (det är där de bästa idéerna brukar dyka upp enligt förut nämnda husmor) innan de löses upp i intet.

Såklart inser jag i detta kreativa ögonblick att jag redan igår, omgående, och utan att passera gå, skulle ha skrivit ned min briljanta bloggidé och inte tro att jag skulle minnas den när jag väl satte mig ned med datorn i knäet för att få ned den i ett fånigt worddokument. Tänk vad praktiskt det hade varit, och tänk vad stringentare detta inlägg hade blivit, än detta sammelsurium av bokstäver, helt slumpmässig uppradade efter varandra i löst hängande trådar som bara poppar upp likt ett litet olivoljeskimrande majskorn som uppsluppet väntar på att få förvandlas till ett vackert snövitt popcorn. Pop, där kom ett ord hoppande, pop där studsade ett annat fram, pop, pop där skuttade ett tredje och ett fjärde in, Suck, så där kan det hålla på utan någon som helst styrsel fram till någon vettig konklusion.

Se där, här dök hon upp. En tvättäkta husmor alltid redo att leverera ett förnuftigt tips. 
Hur det än är med just den saken, är och förblir min förtrollande idé från igår likväl borta med vinden. Kanske gör det inget alls, för antingen kommer den flygande tillbaka. Eller så har den blåst ut i det kollektiva medvetandet och dyker upp på en annan blogg eller i något helt annat sammanhang. Jag får istället ägna mig åt andra tankebanor och faktum är att det blev ju ett inlägg till slut i alla fall.

Det kanske var det som var meningen med det hela? Och jag lovar att försöka leta rätt på en av alla mina säkert 50 anteckningsböcker som ligger någonstans och ivrigt väntar på att få tas i anspråk, för att nästa gång jag får upp en lysande idé i skallen, genast ger mig i kast med att skriva ned den. Mitt problem är nog snarare att det poppar upp alldeles för många idéer på en och samma gång. Något som du förstås redan för länge sedan har listat ut.