lördag 31 oktober 2015

Det här med att skriva


En bok finner sina läsare. i detta fall ser de ut att vara vällästa.

Vad är det här med att skriva egentligen? Foga ihop en massa ord till en massa meningar som alla hänger ihop så det hela blir begripligt, och även värdefullt, för någon annan att läsa. Författaren vill förmedla ett budskap, eller har i alla fall en intention med sin text. Dock är det inte självklart att författarens budskap eller intention alltid uppfattas eller går hem, allt sker hos läsaren. Vad läsaren uppfattar och tolkar in. En del texter är tydliga och kan inte missuppfattas. En del texter är öppna och lämnar mer åt läsaren att själv tolka in.

En del texter uppfattas olika beroende i vilken fas i livet jag befinner mig i. En del texter tilltalar mig som ung, men inte som vuxen och tvärtom. En del texter går att läsa om hur många gånger som helst. En del texter räcker det med att läsa en gång, för en andra gång ger inget extra då vändningen i texten inte överraskar igen. En del texter biter sig fast, en del glöms bort direkt efter dem är färdiglästa.

Att skriva är svårt och hur bär man sig åt? Att skriva är kreativt, men också ett gnetigt hantverk. Att skriva är att skriva om, skriva om och skriva om igen. Att skriva är att vara så övertygande att läsaren köper det hela och vill läsa till slutet. Att skriva är att hålla den röda tråden. Att skriva är att berätta något spännande som ger hopp. Att skriva är att beröra, men vi berörs av olika saker beroende vilken ryggsäck vi bär med oss genom livet. Att skiva är att veta när man ska sätta punkt. Som här.

torsdag 8 oktober 2015

Om jag fick välja om yrke igen





Jag älskar husfasader. Denna finns Hamburg,
Ibland leker jag med tanken om vad jag skulle göra om jag inte gjorde det jag gör om dagarna. Skulle jag få välja ett nytt yrke skulle jag välja att jobba med inredning. Jag har skrivit om det förut, jag bara älskar hus och jag kan gå igång på att se någon detalj på ett hus, exempelvis en port i valnötsträ och glas med just det speciella dörrhandtaget, eller ett vackert svart smidesstaket, eller ett garage i gatunivå. Det får mina ögon att nästan tåras och jag känner en obeskrivbar känsla av lycka korsat med ett uns melankoli över det ögat flyktigt uppfattat. Jag är helt klart en detaljmänniska som lägger märke till det som andra kanske skulle uppfatta som litet och obetydligt. Jag älskar att gå och titta upp på en husfasad och upplever hus som väldigt fascinerande. Upptäcka linjerna och hur planeringen är  runt omkring huset, och själva huset som ofta är oemotståndligt vackert eller coolt eller bara helt enkelt ett estetiskt mästerverk.


Hus på kvällen är det bästa som finns.

Samma sak händer i mig när jag ser vissa prylar. Mycket handlar förmodligen om nostalgi och stämningar från en svunnen tid. Jag kan gå in i en av Maria Lang skapad 50-talsmiljö för att det känns så gott att gå omkring där i tanken. Teveserien Kråkguldet, från slutet av 60-talet, får den varmaste känslan att spridas i mitt bröst. Ett avsnitt av Mad Man kan väcka mitt prylbegär från ett svunnet 1950-60-tal då allt var möjligt och allt så snyggt att jag får dåndimpen. Vitt och avskalat har aldrig varit något för mig. Då börjar mitt inre hyperventilera och värsta paniken lurar runt knuten. Jag vill ha det avskavda, smått luggslitna, det inte alltid så jäkla perfekta. Där känner jag mig i tryggt förvar.


Hus på dagen är också förstås helt fantastiska,
Jag tror att jag alltid kommer att vara en person som omger mig med saker bara för att jag tycker så mycket om dem. De behöver inte värdefulla utan var och en av dem har ett värde för mig. Jag handlar gärna på loppisar till en billig peng och har alltid gillat att gå och titta på saker. Jag fullkomligt älskar att inredda mina hem i huvudet och kan ägna massor av tid sökande på internet efter tapeter, möbler, porslin eller prylar. Så inredare får det bli, om inte i detta liv så i mitt nästa. Någon gång ska jag skriva om ett hus själ, det är något annat magiskt att fundera kring. Tjingeling!


Å, så får det bli en rysk gumma på slutet för att min fina farmor Maria var därifrån
och för att denna sak vill jag ha. .