onsdag 11 november 2015

Struktur för mindre strul

Struktur är inte lätt när man har en överbelastad hjärna som dessutom har svårt med för mycket intryck.

Struktur tycker jag är ett ämne jag har haft svårt för. Med åren har jag blivit bättre på att planera och jag håller mig numera till många rutiner för att inte bli för trött i knopp och kropp. På senare tid har jag börjat med att skriva upp det jag ska göra i,  hör och häpna, en papperskalender. Det har funkat ganska bra. Dels behöver jag inte hålla allt jag ska göra i huvudet, dels kan jag sortera ut det som är mest akut att göra och jag får det gjort. Det skänker mig en enorm tillfredställelse och jag känner mig inte längre så dålig att jag inte kommer ihåg vad det är jag skulle få gjort i mitt liv.

Papperskalendern ger mig en överblick och jag kan begränsa mig så jag inte planerar in för mycket saker under samma vecka. Det ger mig mer balans och jag känner mig mer harmonisk. Dessutom undviker jag inte längre att även ta itu med saker som jag förut tycket varit jobbigt och för krävande. Då har det istället inte blivit något alls med alla tusen idéer som hela tiden poppar upp i min skalle.

Jag har alltid grubblat mycket över livet. Över svåra saker och försökt hitta en mening. Det har varit svårt i långa perioder och jag har känt mig hopplös och misslyckad. Jag har haft det svårt med att känna mig nöjd och att känna att jag duger som jag är fast jag såklart har en del brister. På senare år har jag känt mig mer nöjd med mig själv och kämpar inte så hårt längre för att passa in. Jag har en mer förlåtande inställning till mig själv och det jag gör. Det har också varit en enorm befrielse att känna att jag är som jag är men med lite smarta hjälpmedel kan jag få bättre struktur i mitt liv. Kanske låter det banalt men det struntar jag i.

Vi mäts väldigt mycket i dagens samhälle på det vi gör och det vi presterar. För mig har det inte alltid varit så bra då jag haft svårt att hitta glädjen i prestationen utan haft överkrav på mig själv som hindrat mig från att istället våga mig på att göra saker. Nuförtiden försöker jag har mer överseende med mig själv och min ork. Jag är idag mer medveten om att jag har en högre sårbarhet än andra och därför måste jag ibland dra ned på tempot och bara få vara. Jag lär mig mer och mer även om det fortfarande ibland är på vingliga ben. Fast livet är nog inte lekande lätt för någon. Försöker också lära mig mer av de erfarenheter jag samlat på mig under resans gång. Så jag kämpar på med livet och känner mig nöjd över det. Försöker fokusera på det glädjefyllda och positiva. Gnälla kan man alltid göra, men frågan är om det leder någon vart? Summa summarum är det lätt att gå vilse i livets labyrint. Hur har du det?

Stolthet och ära på er!

torsdag 5 november 2015

Hjälp är jag nomal?


Jag hör ofta någon säga ”det där är inte normalt”. Efter mycket funderande har jag kommit fram till att jag nog inte är som folk är mest eftersom jag:

• Ofta är mörkrädd.
• Inte alltid orkar säga ifrån när jag hör någon yttra något nedsättande eller fördomsfullt.
• Ältar saker och ting.
• Blir sur om jag inte ätit.
• Fastnat framför teven istället för att gå och träna.
• Testat olika metoder för att gå ned i vikt.
• Misstolkat situationer och trott att någon vill mig illa.
• Trott att någon är sur på mig fast den personen bara har en dålig dag.
• Snäst åt folk som jag tycker ställer dumma frågor.
• Handlat en svart tröja till, fast garderoben är full med svarta tröjor.
• Tyckt att ett sista glas vin sent på natten är en oerhört god idé och bittert ångrat det dagen efter.
• Funderat om den personen gillar mig eller inte.
• Ofta går i mina egna tankar.
• Snozzar minst två gånger till fast jag borde gå upp direkt.
• Tänker ut djävulusiska hämndplaner för folk jag inte gillar.
• Ibland äter skräpmat.
• Tappat humöret och svurit åt mina barn.
• Pratat först och tänkt sedan.
• Tappat bort nycklar och busskort.
• Dragit mig för att ringa ett jobbigt samtal.
• Skjutit upp saker till morgondagen.
• Inte kommit i mål med uppgifter.
• Sovit för lite.
• Inte sopsorterat.
• Dragit ett dåligt skämt.
• Brusat upp i onödan.
• Oroat mig för småsaker.
• Påstått något som inte stämt.
• Suckat och stönat.
• Hoppat över städning.
• Staplat högar av böcker på golvet.
• Spottat på gatan.
• Gått mot röd gubbe.
• Tänkt att jag inte duger till någonting.
• Förstorat upp saker.
• Fallit in i gamla hjulspår.
• Snackat skit.
• Missförstått saker och ting.
• Tänkt att jag inte klarar av att göra något rätt.
• Tyckt att jag är virrig.
• Inte lyssnat på andra.
• Pratat för mycket.
• Haft dåligt samvete för det jag borde gjort.
• Pratat för lite.
• Glömt bort saker.
• Tackat nej till saker för jag inte har haft ork.
• Kommit med goda råd fast ingen bett mig.
• Handlat efter känslan inte förnuftet.
• Råkat spilla på mig.
• Dragit till med en vit lögn.
• Inte satt upp mål.
• Stressat upp mig i onödan.
• Inte bett om hjälp.
• Kommit försent.
• Varit nervös när jag ska prata inför en grupp.
• Inte hållit en röd tråd.
• Blivit arg på döda ting.
• Ödslat tid på oväsentligheter.
• Inte tillräckligt ofta sagt att jag älskar mina nära och kära.

Ja, listan kan göras lång, men kanske att jag ändå duger? I alla fall ibland.

Tro och hopp på er!