lördag 31 december 2016

Äntligen; boklistan 2016 är här!


Toppar med ett klassiskt bokomslag. Det kan knappast bli snyggare än så här,
 Vic Suneson lovar jag att läsa mer av under 2017.
I spänd förväntan inför ett nytt läsår sitter jag i favoritläsfåtöljen och betraktar årets boklista. Känner mig mycket nöjd över att jag hann med 45 titlar. För er som gillar statistik kan jag bjuda på att det är hela 20 titlar fler än jag hann med 2015 och 2002, året då jag började med att föra lista över mitt bokläsande. Dock en titel mindre än rekordåret 2005. I år har jag nog mitt avtagande tevetittande att tacka för att jag istället hann med mer spännande läsning.

Jag minns såklart varenda, men jag ska inte trötta ut er i onödan. Dock känner jag ett starkt behov av att dela med mig av några. Årets stora läsupplevelse är trilogin om Maj av Kristina Sandberg som skildrar en hemmafrus vardag från 1940-talet fram till slutet av 1960-talet. Fantastiskt spännande och gripande och något som vår svenska litteraturkanon inte är allt för bortskämd med. Starka kvinnor biter sig fast, så också boken om Tove Jansson som konstnär. Intressant läsning om en folkkär författare som de flesta förknippar med Muminfamiljen. Något som för Tove blev en börda till slut.

Presidentens apelsiner av Abbas Khider är ytterligare en bok som bränner sig fast. Den berättar om ett närmast ohyggligt öde. Bokjaget mister sina nära och kära, blir torterad i Saddams fängelse och är på flykt undan krigets fasor. Stundtals så drabbande att det känns svårt att andas när jag läser den skakande historien som även inbegriper hopp, kärlek och ljus i en mörk tillvaro. Aktuellt ämne som ingen som läser kan lämnas oberörd av.

Jag vill även passa på att nämna en mina favoriter, John Steinbeck, som jag återkommer till om och om igen. I år blev det ”En underbar torsdag” missa inte den eller någon annan av hans andra böcker för all del.

Att det skulle bli ett år från att jag skulle kunna hålla mig borta från deckare fanns nog inte riktigt på kartan. Jag har tidigare skrivit om min vurm för Maria Lang. Botaniserar vidare i nostalgistinna fotspår då jag hittade en deckare av Vic Suneson för det facila priset av 20 kronor. Knappast någon under 50-årsstrecket som hört namnet tidigare skulle jag tro, än mindre kanske läst av någon idag, förutom jag då förstås. Nästa bokår kommer jag att fortsätta min jakt efter fler av hans titlar bara för att jag är den jag är, en boknörd i stort som smått.

Gott slut till er alla och en önskan till er om ett riktigt gott nytt läsår 2017! Här kommer det ni väntat så innerligt på, min boklista 2016:

1. Akademimorden av Martin Olczak
2. Blå flicka av Ana Porss
3. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag – Sara Ohlsson
4. Döda vita män – Johan Hakelius
5. Augustenbad – en sommar – Anneli Jordahl
6. Dina sanningar – Markus Fernlund
7. Slash – Slash med Anthony Bozza
8. Att föda ett barn – Kristina Sandberg
9. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn – Ransom Riggs
10. Kalmars Jägarinnor – Tove Folkesson
11. Låt inte den här staden plåga livet ur dig, Mona – Anneli Jordahl
12. Att sörja för de sina – Kristina Sandberg
13. Maos sista dansare – Li Cunxin
14. Presidentens apelsiner – Abbas Khider
15. Liv till varje pris – Kristina Sandberg
16. Britt-Marie var här – Fredrik Backman
17. Intrigernas hus – Maria Lang
18. Mördaren ljuger inte ensam – Maria Lang
19. Silverapostlarna – Jan Mårtenson
20. Tove Jansson – Arbeta och älska – Tuula Karjalainen
21. Allt jag inte minns – Jonas Hassen Khemiri
22. Dr Mugg – Dasspappersplaneten – Fredde Granberg
23. En underbar torsdag – John Steinbeck
24. Livet – Ken Ring med Klas Ekman och lite hjälp av Joel Gillhög.
25. Tre små gummor – Maria Lang
26. Sista brevet från min älskade – Jojo Moyes
27. Nio dagar, nio nätter – Kajsa Grytt
28. Det är ugglor i mossen – Maria Lang
29. Telegrammet från San José – Jan Mårtenson
30. Ett helt liv – Robert Seethaler
31. Den döende detektiven – Leif GW Persson
32. Dubbelsäng i Danmark – Maria Lang
33. Världens lyckligaste folk – Lena Sundström
34. Herr Isakowitz skatt – Danny Wattin
35. Min fantastiska väninna – Elena Ferrante
36. Vitklädd med ljus i hår – Maria Lang
37. De försvunna böckernas bibliotek – Kristoffer Leandoer
38. Camilla vid skiljevägen – Maria Lang
39. Det här är inte en bok – Linda Skugge
40. Outsider – Torbjörn Flyght
41. Hennes nya namn - Elena Ferrante
42. Det varsamma bruket av komplimanger - Alexander McCall Smith
43. Det är något som inte stämmer – Martina Haag
44. Störst av allt – Malin Persson Giolito
45. Vänta på annans död – Vic Suneson

söndag 4 december 2016

Förnuft och känsla i juletid


Här kommer ett gnistrande tankebloss till dig att reflektera över. Om du har tid vill säga?


Oj, hur gick det här till? Redan december och snart jul. För varje år är känslan att tiden går fortare och fortare. Fast den såklart inte gör det. Tiden går lika fort eller långsamt, för all del, som alltid. Dygnet har 24 timmar, varken mer eller mindre.

Jag tycker att tankar om tid är intressanta. Vi verkar känna oss mer och mer stressade över allt som ska hinnas med. Allt i en strävan över att hinna leva lyckliga i alla våra dagar. Dock räcker det inte idag att exempelvis springa en löprunda på 5 kilometer för att känna oss nöjda och lyckliga. Inte ens ett maraton på över 4 mil får någon att imponerat höja ett ögonbryn. Du ska helst göra klassikern, springa Ultramaraton eller hålla på en hel dag med att simma och springa mellan olika öar. Samtidigt som du lägger ut en statusuppdatering i sociala medier för att visa hur duktig och lycklig du är över att leva det perfekta livet.

Jag vill på inget sätt klanka ned på de som tycker om att röra sig men det väcks ändå funderingar i mig varför det är så viktigt att hela tiden ”utmana sig själv”. Det är nog bra att då och då utmana sig själv genom olika prövningar för att växa och få självförtroende över den egna förmågan att klara av saker och ting. Hela livet är en prövning som utmanar oss ständigt. Dock verkar det som det inte bara räcker med att utmana sig själv, det är också själva utmaningen som ger beundrande utrop och givetvis en statushöjning och en go känsla att bli sedd. Och så smakar det förstås så gott att få slicka i sig allt beröm över att vara så duktig. För duktiga vill vi nog alla vara. Fast behöver vi vara det hela tiden, dygnet runt? Och är det kanske så att det är i jakten på duktigheten som vi går riktigt vilse?

Vi gör förmodligen en hel del saker för att vi söker bekräftelse, kanske kärlek eller vad det nu kan vara det vi söker och som vi förmodligen lider brist på eller har lidit brist på. Vi inbillar oss att allt ska vara perfekt, att vi har kontroll och att vi hela tiden måste vara lyckliga för att alla andra är det. För det har jag ju sett på Facebook att alla andra är det och för att de hinner med precis allt. Medan jag bara hinner med hälften så mycket. Så är det naturligtvis inte, ingen är lycklig hela tiden och ingen hinner med precis allt. Men vad hjärnan vet är inte, som bekant, självklart kopplat till det vi känner. Det är därför vi fortsätter att bli exponerade av reklam som fullkomligt översköljer oss, det är inte med förnuftet vi fattar våra beslut, det är med känslan.

Ibland tror jag att det är nödvändigt att tillåta sig att stanna upp. Att verkligen få vila, gå in i sig själv, känna efter och stillsamt reflektera över tiden och vad som verkligen är viktigt för mig? Få tid att ställa den verkligt utmanande och svåra frågan; blir jag verkligen lyckligare av att bara springa på? Trots att jag springer över min egen inre kompass och mina egna behov?

Fast det kanske inte är den frågan som är viktigast att ställa sig utan vilket val ska jag göra framöver? Fortsätta med nästa utmaning, även om jag vet att det inte är den som gör mig lycklig eller välja något annat sätt? Att våga välja någon annan stig än alla andra? Även om andras livsval verkar vara det som allra mest verkar provocera oss människor. Fast det kanske säger mer om oss och hur vi verkligen mår där i botten av oss själva.

Önskar er alla en god och fridsam jul! Var snälla mot varandra och tänk på att det är barnens högtid. Största kramen och skickar med en rad att kanske fundera vidare kring ”det är de som går vilse som hittar de nya vägarna”.