Liten och vanlig hackspett |
Finaste gröngölingen |
En trevlig spillkråka |
Jag har bott i större delen av mitt liv i stan. Det kanske är ett skäl till mina bristfälliga kunskaper i att kunna identifiera olika fjäderfän. Visst, jag kan skilja mellan en gråsparv och en skata och när jag ser en duva så vet jag att det inte är en sädesärla. Men sedan är det mer klent beställt med kunskaperna.
Domherren är ju som bekant ett populärt fågelmotiv och den vet jag i och för sig också hur den tar sig ut i verkliga livet. Dock vill jag passa på att påpeka att så där illrött bröst som den brukar ha på många alster inte överstämmer med sanningen. Men det är väl mer för effekten av tavlan förstås. Vi har nämligen två domherrar som brukar hälsa på i trädgården, därav mina torftiga kunskaper om domherrar.
Hur som helst traskade jag kring en del i höstas ute i skogen
för att söka ro och harmoni för min stressade själ. Tankarna flög högt och jag
kunde andas fritt. Plötsligt när jag går där i tallskogen hör jag ett ihärdigt
knackande från en hög och ihålig furustam. Jag kikar uppåt, och mycket riktigt
där sitter ett vackert exemplar av en hackspett. Så är allt i sin
ordning. Kände mig lite uppåt av att få beskåda denna vackra och färgglada
fågel. Min favoritfågel är gröngöling, som ni som följer min blogg redan vet. Och
det var det som jag stolt trumpetade ut via en statusuppdatering på Facebook då
jag förkunnade att jag minsann skådad ett sällsynt vacker exemplar av en gröngöling där i djupaste
Sörmlandsskogen.
Här hade jag nu bara kunnat mörka och inte erkänt att det
faktiskt inte var en gröngöling jag sett. Den är som det hörs av namnet grön och
den hackspetten jag såg idogt hackande i den ihåliga trädstammen var röd, svart
och vit. Just det en Spillkråka, utbrast jag glatt till min familj när jag
nämnde min fadäs med min uppdatering på Facebook.
Varpå jag ändå, för säkerhets skull, vill kolla om detta nu var rätt sorts
hackspett och slog ivrigt upp hackspettar i vår, icke så frekvent använda,
fågelbok.
Men vad visar den; ve och fasa det är inte heller en
spillkråka jag mött. Spillkråkan är ganska stor och svart och den lilla gynnaren jag
skådade var betydligt mindre och bara delvis svartfärgad. Därmed hade jag faktiskt bara sett en helt vanlig
hackspett. Aj då, men den var fin ändå måste jag tillstyrka.
Sedan kände sig min dotter nödgad att kommenterar mina
bristfälliga fågelkunskaper i den statusuppdatering jag gjort på Facebook och då tänkte jag att det är lika bra att erkänna; nej,
jag är inte en fena på fåglar. Men jag lär mig så sakteliga och i helgen ska vi
köpa ett fågelbord för att kunna mata dessa ljuva små varelser och lära oss mer
kring vad de envisas att vara för olika sorter.
Fniss! Det kanske inte är domherrar ni har i trädgården, utan domfruar. Herrarna är faktiskt rätt röda medan fruarna är mer modesta i dekolletaget: http://sv.wikipedia.org/wiki/Domherre
SvaraRaderaHej Mira! Oj då, måste kolla upp. Ja, jag är ju som sagt ingen fena på joglar, men lär mig sakta men säkert. Här i alla fall köpt ett jättefint fågelbord i helgen så de små pippisarna kommer att älska mig i framtiden. Kram
SvaraRadera