Tiden går ändå

 

Om man ska skriva en bok men inte vet vad boken ska handla om, hur gör man då? En bok utan innehåll är en väldigt tom och enformig bok. Det är en bok som ingen kan eller vill läsa. För man vill ju läsa en bok med innehåll, med en historia som är rolig, eller en historia som är sorglig, men som helst slutar lyckligt.

Varför vill jag skriva en bok? Det vet jag inte helt säkert. Jag vet bara att jag vill skriva för jag tycker det är roligt. Men jag kommer inte på något att skriva om och huvudet är alldeles tomt.

Om det inte blir någon bok vad blir jag då? Jag blir någon som tänkte skriva en bok, men som inte kom på vad boken skulle handla om. En tom bok vill ju ingen läsa, det hade vi redan kommit överens om. Men tänk om jag mot förmodan faktiskt råkar skriva en bok och ingen vill läsa den boken? Det är ju ännu värre än om jag inte skriver någon bok alls? Eller?

Vad har jag, ett litet grönt Tantskrutt, att säga världen? Förmodligen inte mycket. Eller kanske att jag har det? Tant Grön kan inte rädda världen, men jag får skriva och det tycker jag om. Även om jag inte har något att skriva om. För alla som vill får skriva. Om någon vill läsa väljer den som läser. Det är inte jag som skriver som väljer om någon vill läsa eller inte det jag har skrivit.

Att det ska vara så svårt att komma på något. Att huvudet ska vara så tomt just när jag ska skriva. Är det inte djupt orättvist? Men vad är rättvist och vad är orättvist. Vem får mest rättvisa och mest orättvisa. Hur kan jag påverka själv om mitt liv är rättvist eller orättvist? Det vet jag inte riktigt. Det enda som jag vet är att även om jag inte skriver min bok, så går tiden ändå. Inget stannar upp för att jag ska skriva. Solen går lik förbannat upp varje morgon ändå.

Inget kommer fram hur mycket jag än tänker, men tiden den bara går och går, helt tidsenligt. Det måste finnas ett rum för att det ska finnas tid. Annars har inte tiden något att gå i. Alltså behöver tiden och jag, Tanten, ha något att vara i, som ett rum, för att kunna skapa något innehåll i min bok. Jag sitter i ett rum och här går tiden. Nu har det säkert gått tio minuter under tiden jag skrivit denna helt meningslösa och obegripliga text. Men vad begriper man och vad är mening med något. Vem bestämmer det och vem har rätt att bestämma över mig och min text? Ingen har rätt att bestämma vad jag skriver. Det är det som är det härliga. Jag skriver vad jag vill. Sedan räcker jag lång näsa mot tiden. Som helt enkelt bara struntar i det och går ändå. Som den har gjort sedan urminnes tider.