Här börjar ett nytt äventyr

 




Den vita pärlan, Södersjukhuset.

I början av 1960-talet, en varm söndagsnatt i slutet av juli, föddes en flicka, som vägde si så där 3,2 kilogram på Södersjukhuset i Stockholm. Utanför fönstret skramlade blåa spårvagnar. Hon växte upp i en tid då barnen hade röda eller blåa kalasbyxor och det fanns människor som reste så långt bort som till månen. Pellepennan och Suddagumman lyste svartvita ur tevekanalens flimrande ruta. När börjar vi bära med oss klara minnesbilder från barndomen? Flickan har aldrig varit säker på det. Hon vet bara att hon alltid burit minnet och välbehagskänslan av stillheten och doften från dammiga böcker på biblioteket nära sitt hjärta. Efter skoldagens slut kånkade hon hem bok efter bok och läste dem alla från början till slut.

Flickan blev en ung kvinna som gick igenom lidande och kval, hopp och glädje, som lämnade spår i hennes själ. Fortfarande bodde biblioteksflickan kvar i hjärtat, törstade efter berättelser och glädjen över att fantisera. Nu föddes en idé om att skriva en egen bok. Fast tiden ville aldrig räcka till. Utbildning på universitet och jobb tog mycket kraft och ork. Kärleken kom in i hennes liv och stannade som tur var kvar. Två barn föddes, men ingen bok. Efter några skrivkurser följde ett huvud fullproppat med figurer och berättelser samt flera ofullständiga manuskript som samlade damm i bokhyllan.

Den unga kvinnans kropp är nu mera en tants. Och tanten tänker som så; tiden går så fort – livet är så kort för att hinna med allt man verkligen vill få gjort. Hon satte sig ned bland måsten och borden och fogade ihop orden. Ibland lätt och flödande, ibland under stor möda. Resultatet av detta blev ingen bok, det bidde en liten tummetottsblogg; Tant Grön mitt i klivet, nu börjar (blogg)livet!