Att jag inte är en fena på flygfän är ju allom bekant. Och
samma fenomen uppstår beklaglig nog när det gäller mina kunskaper kring vår
flora. Jag får skylla på att jag större delen av mitt liv varit en inbiten
stadsråtta som tillbringat min tid i lägenheter som högst har några ynka
balkonglådor med några stackars penséer eller pelargoner.
Hur som haver, förra vintern var sträng och snön låg kvar långt
in i april. Jag och herr Gyllengrön hade precis blivit glada ägare till ett (fritids)hus
med trädgård. En trädgård som är både välfylld och en smula vildvuxen
och som säkert skulle beskrivas som en spännande chans för den
trädgårdsintresserade på mäklarjargong. Ja, vi hade ju bara kunnat ana oss till
att vår trädgård var välfylld eftersom vi blott såg huset en gång innan vi slog
till och köpte det. Och visningen var klockan fyra på eftermiddag i början av
februari då skymningen faller allt för tidigt.
Så det var kanske ändå inte så underligt att jag i bilen när
vi reste till huset vid Kristi Himmelsfärd utbrast att jag gärna skulle vilja
ha någon syrenbuske
i vår nyförvärvade trädgård. Till mitt försvar får jag väl också tillstå att
buskar utan blad är svåra att identifiera då de är tämligen lika varandra. Ja,
även buskar med blad är stort förvirrande för en inbiten stadsråtta.
När vi
lite senare äntligen kan parkera bilen på gårdsplanen har min dröm om syrenbuskar
slagit in fortare än kvickt, eller rättare sagt slagit ut. På hela två sidor
runt kring huset prunkade den vackraste och högaste syrenhäck jag sett. Vackert
lila (som är min andra favoritfärg, tänk tant Gredelin) och vita. Ja, så någon
syrenbuske till huset behövde vi sannerligen inte investera i. Snart slår de ut
igen då våren nu knackar på dörren och då kommer jag och herr Gyllengrön inte
att missa ett tillfälle för att kunna vara beredda på att njuta av våra
bedövande alldeles egna bedårande syrenbuskar.
P.S. Pelargonen har fått sitt namn på grund av sina
fröställningarnas speciella utseende. De långa näbbliknande spröten har fått
många att tänka på fågelnäbbar. Ordet pelargon kommer från grekiskans pelargos, som betyder stork. Samma sak
gäller släktnamnet Geranium som kommer av det grekiska ordet geranos som betyder trana. Jag visste väl att blommor och fåglar har mycket gemensamt. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar