Nytt år med nya möjligheter

Carl-Jan, lite av min idol faktiskt.

Nu var det 2014 (nobelpristagaren i litteratur Eyvind Johnsson, skrev en bok med titeln; Nu var det 1914. Detta sammanträffande är naturligtvis endast en ren tillfällighet och har inget med det övriga inlägget att göra. Men läs gärna boken, den är bra.). Med ett nytt år framför mig ligger såklart nya möjligheter. Jag har inte avlagt några nyårslöften då löftena har en förmåga att bryta upp sig själva efter ett tag. Däremot har jag idag krupit till korset och kört igång med 5:2 metoden. Länge har jag styvnackat fnyst åt diverse metoder att försöka minska min vikt. Och jag har inte velat ta upp min dyrbara tid här på jorden med att fundera över kalorier och dieter.

Däremot har jag, med stigande ålder, anammat en annan livsstil än 1984 och det har tyvärr visat sig de få gånger jag ställt mig på vågen. Ja, det är sorgligt. Här måste jag ta en liten paus och gråta en krokodiltår. Jag som egentligen vill leva livet efter Carl-Jan Granqvist devis ”Livet är för kort för att inte dricka ett glas champagne varje dag” får nu istället dricka örtte och räkna kalorier.

Men då jag också förmodligen har en ärftlighet för stroke var valet ändå inte så svårt. Jag har gått ned en gång förut med hjälp av Viktväktarna men problemet är (som många andra säkert också känner till) att de sex kilon jag lyckades gå ned gick jag upp igen och några till på det.

Efter att jag under julen ägnat mig åt att läsa hälsojournalisten Michael Mosley bok ”5:2-dieten” (som jag för övrigt gav min man i julklapp) tycker jag att hans resonemang, att han testat dieten själv och de forskningsstudier han hänvisar till känns rimliga. Jag tycker det finns något sympatiskt över det hela. Att jag gör uppoffring två dagar i veckan och begränsar mitt kaloriintag mot att jag äter som vanligt övriga fem dagar. En ganska juste deal om du frågar mig.

Nu kanske du suckar och tror inte ett dugg på detta. Det har jag respekt för, luften är fri för alla. Och bara det fungerar bra för den som ska förändra så är det väl frid och fröjd? Hur som helst följer det kanske en vidare rapport om detta förlopp, eller så bloggar jag om något annat helt enkelt. Det var, i alla fall, ett lätt beslut att fatta. Oj, nu måste jag gå till köket och röra ihop min tonfisksallad a la 255 kalorier.

P.S. Faktiskt har jag gett ett nyårslöfte och det är att försöka köpa mer ekologisk mat. Kanske inte så svårt att hålla och det känns bra för mig. D.S.